Grattis älskade Trawiz 2 år!

I dag är det lite tungt.

Trawiz fyller 2 år och mamma är inte hemma.

Eftersom att lillebror Spencer föddes igår kl 15.17

Björn och Trawiz kom in till sjukan för att vi skulle äta tårta och mysa.

Det kändes jätte hemskt att inte kunna fira honom "på riktigt".

Den 5 januari 2008 kl 12.12 tittade Trawiz ut.

En fin liten kille på 2050g och 43,5cm.

Jag vart sövd (eftersom att det var ett akutsnitt) Björn stod med barnläkaren och väntade på Trawiz. Han mådde jätte bra trots att han var 9v tidig.

Björn klippte navelsträngen och fick bära in honom på avd.69

Tack Björn för att du fanns där för Trawiz när jag var sövd!

Jag åkte hem på kvällen med Björn och barnen på permission.

Jag trodde jag mådde bättre än vad jag egentligen gjorde.

Det var svårt att röra sig efter snittet, jag kunde inte lyfta barnen och kom inte i eller ur sängen.

Men det var skönt att komma hem och få vara med barnen.

GRATTIS min älskade son på DIN dag!

Mamma älskar dig min vackra prins!

Puss och kram!

Först måste jag dementera något jag läste på min f.d blogg och det var ang. min dotters glasögon och om min sons medicin.

Enligt FK så skall barnbidrag och underhåll täcka alla barnens kostnader, det rör sig ändå om 4746kr/mån.

Ska inte det räcka?

Men det klart ska man ha råd med att inhandla nya spel, digitala fotoramar, ny digital kamera för 7000 m.m så förstår jag varför man försöker få mig att punga ut med pengar som man inte egentligen inte har rätt till.

Försök till bedrägeri i min mening.

Visst, levde jag i överflöd och hade en ekonomi som tillät extra utgifter så hade jag väl kunnat tagit med både C & S för att köpa både glasögon och medicin.

Vidare läser man att barnen fick några paket med sig hem.

Det låter som om dom fick ett par paket var, men så var inte fallet.

Huvudsaken är att dom var nöjda.

Är jag nöjd? Både ja och nej. Det negativa är att jag inte fick ha mina barn under julen då mamman hade planer för hela julhelgen.

Det positiva är att jag i alla fall fick ha dom om så ändå i knappa 4 timmar.

Sen läser man att brist på stimulans gör att barnen bråkar och skriker när dom väl får komma hem, orsaken till detta beror på att det är alldeles för sällan dom kommer hem och att det då blir lite överexalterat.

Nu sist så var båda uppe i varv redan när jag hämtade dom, sakta men säkert gick dom ner i varv, att det skulle vara på sin plats med en ursäkt är befängt, visst ska man sköta sig när man är borta men nu var dom hemma och då bestämmer jag som pappa vad som är okej och inte.

Eftersom min dotter ringde mig bakom mammans rygg så är det alltså bara hon och jag som vet vad som sas.

Exakta orden som kom från min dotters mun var: "Kan inte flickorna vara här när vi kommer hem till dig pappa?".

När jag senare ifrågasatte detta så var anledningen att hon ville det skulle vara lugnt.

Jag försökte förklara detta med våra familjesituationer och att dom inte alltid kan få som dom vill, visst kan vi någon gång ibland hitta på något ensamma.

Det är inte lätt för dom små liven att begripa vad som händer och varför.

Saken är ju den att när vi väl träffas så vill båda ha pappa hela tiden och 100% uppmärksamhet, detta är naturligtvis inte möjligt även om jag försöker.

Kontentan av detta då vi träffas så sällan är att det är lättare för exempelvis C att komma ihåg att jag lekte med S istället för att rita med henne även fast jag gjorde det också.

Man kommer också ihåg att pappa satt vid matbordet istället för att leka, men som jag sa till barnen, även en pappa måste äta ibland.

Sen frågade jag om mamma alltid leker med dom och då fick jag till svar att hemma leker vi ensamma på våra rum.

Där ser ni svarade jag, precis som mamma så kan inte heller jag vara med er hela tiden.

Gudarna (om det nu finns några) vet att jag alltid försöker göra allt för att behaga mina barn då jag har dom hemma.

Sen är det förbannat beklämmande att läsa att man inte bryr sig om barnen, att man inte ringer utan bara skickar sporadiska sms.

Detta är naturligtvis inte sant, jag ringer i stort sätt dagligen och sms skickar jag när jag inte får tag på dom.

Jag har vid ett flertal tillfällen sagt att jag mer än gärna ställer upp om det skulle behövas, men istället få mormor och morfar det uppdraget.

Om man skriver att man saknar barnen så fort dom är hemifrån, men i alla fall låter dom sova och vara hos mormor och morfar.

Vet att C sovit där 3 nätter och S 2 under jullovet.

Känns lite motsägelsefullt.

Jag fick ju efter mångt och mycket i alla fall 4 timmar, knappt.

Men vadå, jag är ju bara pappa!

Livet suger tyvärr ganska ofta men det är väl bara att bita ihop, gilla läget och kämpa vidare.

Till alla som behöver det. KRAM./B.