Fortsättning på förra inlägget: det är inte meningen men jag kan inte rå för det. Det är det som gör kärleken så vacker att man alltid finns där för den man älskar. Det är så skönt att ha den trygga famnen att få vila i när kroppen kolapsar. Det är skönt att ha min älskade man där som sopar upp mina trasiga bitar när jag faller sönder. Jag trodde inte man kunde älska en annan människa på detta vis, att våga lägga sitt liv i någon annans händer och alltid vara trygg. Att kunna stänga dörren och åka iväg och veta att barnen är trygga och ha det bra, att våga slappna av för mina barn älskar sin pappa/bonuspappa, han är det bästa som finns. Han är det där guldkornet jag vaskat efter hela mitt liv och jag kommer alltid att värdesätta och hålla hårt i mitt guldkorn. Den 19 augusti ska vi in tillsammans till ätstörningsenheten, det är skönt att ha honom där och att han får råd och stöttning av dom som vet och kan. Nu ska jag försöka sova lite, krypa ner och bara mysa av min mans varma närhet och kärlek. Jag kommer ALLTID att älska dig Björn, du har vunnit mitt hjärta nu och för alltid. Sov gott.

Jaha, då ligger man här igen klarvaken och inte kan sova :( Min nya medicin gör så att jag är speedad till 1000. Jag har fått sova mellan 2-5 flera nätter nu :( Alla sover så gott, inte jag. Dessutom ska den trappas upp, kommer jag vara vaken 24 timmar om dygnet då... Jag köpte en ny klänning idag, har inga kläder längre. Den var skit läcker. Jag provar ALDRIG i affärer, gillar inte det :( Den var lite stor, skulle ha tagit en 36a. Tydligen var det magsjuka :( Nu är Sandra dålig och Spencer har kräks mer än vanligt, trodde inte det var möjligt... Quentin är så "pappig", det är Trawiz också. Men Quentin gråter som en stucken gris när han inte får följa Björn överallt :) Jag tror Björn njuter av det eftersom han inte får träffa sina barn sen tidigare :( Men det blir det ändring på snart :) Quentin börjar bli så stor, orden rinner ur honom. Våran lilleman :) Han är en kopia av sin far, han har mycket drag av storasyster Cajsa också. Spencer växer så det knakar, han rullar runt och "pratar", skrattar och är nöjd för det mesta. Finns inga barn som ALLTID är glada och nöjda. Han har så mycket roliga miner för sig :) Jag skulle så gärna vilja ha en till, tyvärr håller inte min kropp för ett 5e snitt :( Vi får adoptera, gäller bara att få ihop pengar. Men först ska jag bli frisk från min anorexi :( Mina humör toppar har blivit bättre och jag exploderar inte lika lätt längre. Tycker synd om Björn som får ta mycket när mitt korthus faller. Men det är det som gör kärleken vacker, att alltid finnas där för den man älskar. Jag vet att han går unda ibland och gråter...