Många tankar far runt i huvudet när man sitter själv.

Jag är så glad och tacksam över mina älskade barn och att jag har fått den gåvan att kunna få mina troll. Det är inte alla som får uppleva den äkta kärleken.

Jag är glad över att jag fått möjligheten att kunna "ge" min man våra söner.

Jag är tacksam över att han ville "börja om" när hans barn (sedan tidigare) var "stora".

Jag lider med Björn när jag ser hans förtvivlan över saknaden av sina barn.

Han älskar och saknar sina barn, vilket jag kan förstå.

Hur kan man klippa av pappan från barnens liv för att man själv är bitter?!

Hur kan man göra sina barn så illa?!

Hur kan man säga saker som inte varit för att bygga en rädsla eller hat?!

Varför är många mammor så?!

Varför ska mamman ha ett större ansvar och "ha begär" än pappan?!

Bara för att man inte burit barnen under graviditeten ska man ha "ett första tjing" på barnen då?!

Det finns MÅNGA pappor som "ger upp" sina barn för att dom inte orkar med mammans beetende och inte orkar bråka med myndigheter. Är det rätt?!

Ska inte barnen ha rätt till BÅDA sina föräldrar?! Ska inte socialen kunna hjälpa pappan i dessa längen?! Nej för att allt betyder penger i statens ögon. 

Mina tankar går till 2 speciella BRA och enormt kärleksfulla pappor just nu.

Den ena är min man och den andra pappan finns inte så långt bort.

Kämpa, visa barnen att ni inte ger upp! Att era barn betyder allt för er och inte vad mammorna påstår!

Det finns till och med mammor som påstår att papporna har utföt incest på sina barn för att "få ha dom för sig själv". Det är sjukt!!! Lögner om misshandel och andra lögner är återkommande. Är det ett normalt beteende?!

Hur bra mamma är man då?! Psykfall skulle jag vilja säga!

Oftast förlorar dessa mammor vårdnad och boende om sina barn, vilket jag tycker är bra. Barn som lever i sådana förhållande mår psykiskt dåligt och är hjärntvättade. Jag hoppas att dessa barn får den hjälp dom behöver för att må bra igen.

Jag hoppas och önskar att sverige kommer att satsa mer på forskning om PAS-behandling och hur det förstör ett barn.

Jag önskar att flera nära och kära vågar gå in och säga "stopp nu går du för långt" till dessa mammor. Jag önskar att flera kan vara ärliga och ställa upp för dessa utsatta barn och pappor, genom att tala om för myndigheter vad som egentligen är rätt och fel.

Jag önskar alla barn och pappor lycka och kärlek och hoppas att rättvisan segrar.

Jag har många gånger funderat på att börja plugga igen. Till advokat, med specialist utbildning inom PAS. Mina tankar går allt oftare i den banan. Men har jag tiden som krävs?! Vill jag ha studielån?!

Mina tankar går även till dom föräldrar som mist sitt/sina barn.

Givetvis går mina tankar direkt till min brorson; ängeln Jerry.

Jag vet inte hur många gånger per dygn jag tänker på honom! Eller hur många gånger jag blundar och ser den lilla gossen med sitt ljusa hår och varma leende. Eller hur mycket det värmde i mig första gången han sa faster. Eller hur söt han var när han stod och tittade på en mcdonalds-leksak som var en gorilla som klättrade upp i ett träd och trillade ner. Varje gång gorillan rasade ner röck han till. Han kunde stå i timmar och titta! Varje gång jag tittar på hans lillebror Liam så bränner det i mina ögon, hur kan två gossar vara så lika?! Varför lämnade han oss så tidigt?! Varför fick han inte vara med?! Varför fick han inte bli vuxen och uppleva livet?! Varför just han???

Nu när Niqole hade sin första julavslutning i skolan. Hon börjar bli stor och är en skoltjej, Cajsa och Samuel börjar bli stora. Cajsa läste en dikt i kyrkan som var fullsatt, modigt och vackert! Jag måste erkänna att en och annan tår rulla ner för kinderna när jag hörde hennes lilla röst och när jag tittade på hennes pappa - min man - och såg hans kärleksfulla, stolta blick när han såg på sin dotter. Samtidigt som jag vet att hans hjärta grät och verkte över saknaden av hans barn. Men vad kan han göra, han är ju bara pappa, eller?!

Fidelie och Liam går i skolan, men deras storebror fick aldrig chansen, han blev bara 3.5 år Han skulle gått i sexan nu! Tänk allt Uffe och Jaana inte fått upplevt, som dom kanske tog för givet innan den 26 mars 2001. TA ALDRIG DINA BARN FÖR GIVET! Man äger inte barnen man har dom bara till låns. Man vet inte när man får den sista kramen eller säger "jag älskar dig" för sista gången. 

Det man ger sina barn i barndomen får man igen! Kom ihåg det!

Mina barn har alltid och kommer alltid få mycket kärlek av mig. Jag skulle aldrig låta dom somna utan att jag bäddat om dom, pussat på dom och sagt att dom är mitt liv och att jag älskar dom.

Många tycker att det är oansvarligt att skaffa många barn. Det tycker inte jag, så länge man kan ta hand om dom och ge dom kläder. mat och tak över huvudet. Framför allt att tiden finns för alla och att kärleken är stark och äkta.

Många vill göra karriär och vara framgångs rik i sitt arbete eller utbildning, inte jag, jag lever för mina barn och min familj!

Jag är tacksam över att mina barn och Björn älskar varann så mycket som dom gör. Det värmer att se barnen komma och krama honom och säga att dom älskar honom och att han är världens bästa bonuspappa. Det värmer att se honom krama barnen och säga att han älskar dom. Det värmer att se pojkarna somna tryggt i hans varma famn och att han njuter av deras närhet. Att se barnen och Björn leka och skratta tillsammans. Det är något han är duktig på, att ta sig tid och leka med barnen!

Det värmer och glädjer mig att ha en familj som fungerar och älskar varann.

Att få vara mamma åt (snart) 6 barn och fru till en underbar man, samt 2 bonusbarn. Jag är rik!

Jag vill även tacka Björns före detta, för att du inte tog väl hand om honom, att du tog honom för givet och inte såg vad han är värd. Hade det inte hänt så hade inte jag lyckats få min drömprins och aldrig fått uppleva äkta kärlek. Tack!

Ta hand om er och dom ni älskar, man vet inte när livet tar slut!

Nu ska jag pussa mina barn och vänta på min man, han kommer nog snart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det en evighet sedan jag skrev nått. Ändring på det nu! :) Att försöka skriva ikapp är omöjligt, men jag kan säga att en hel del har hänt. Huset blir större, nytt företag startat, barnen växer och jag hänger knappt med ;)   Idag fyller m...

Julafton är förbi. Tomtemor kom istället för Tomtefar :) Barnen är sååååå nöjda. Tack alla för alla fina klappar <3 Tack alla som var här och gjorde aftonen till en underbar dag :)   Quentin gav tutten till Tomtemor och somnade fint utan...

Julen närmar sig med storm steg! Men var är snön?! Igår kväll var jag och Tessan till stan och shoppa lite julklappar. Tack för en mysig kväll Tessan. :) Det är kul att kunna umgås som svägerskor utan barn ibland ;)   På morgonen har jag slag...

Morgonen började med att klockan inte ringde!    Flickorna kom iväg ca 10 över 8 (då dom börjar). Björn blev också sen. Inte lika sen iallafall. Vid 9 ringer Michelles fröken och säger att klassen ska lussa för skolan. Shit min hjärna funka inte ...

Ännu en dag är förbi. Vart tag tiden vägen?! I dag har vi varit hemma och bara varit =) Ikväll ska pepparkakshuset fixas så barnen kan dekorera det i morgon. Mer rimstuga och glögg väntar när barnen lagt sig =)     Till DIG! DU vet vilk...