I morse var vi på skolavslutning. Cajsa och Samuel har nu sitt första riktiga sommarlov. Grattis gullungar! =)

Vad det är vackert att höra barnen sjunga. Ögonen fylls av tårar.

Synd att första dagen på sommarlovet ska vara regnig. USCH!!!

Efter det åket vi med Björn till läkaren.

Vi hämtade flickorna i Ramnäs hos mormor.

Efter det åkte vi till Bauhaus för att kolla på kakel ock klinker. Vi hitta en del som vi gillade starkt. Det är så skönt att ha samma smak. Vi behöver inte ens prata med varandra om något, vi pekar på samma sak samtidigt. =)

Sen bar det iväg till Ikea. När vi kom fram skulle vi köpa korv till barnen. Men vad hände?! Jo, givetvis skulle dom byta disk i bistron så det var stängt. F*N. Lekrummet hade inte heller öppnat för dagen. Flickorna vart besvikna. Men men, det blir fler gånger.

Vi hittade en svart byrå till det nya badrummet. Tack Pär & Jessica samt Tessi & Lilja för presentkorten, dom kom väl till pass. =)

För den som är nyfiken heter byrån MALM, den har 4 stora lådor och 2 små. Vi köpte även små "korgar" för att ha i dom små lådorna till deo, parfymer och dyrligt. Det kommer bli så snyggt!!!!

Vi valde givetvis fel kassa, vilken tid det tog! Sen vick vi stressa till C-las.

Michelle var på logopedbesök. Jag blev så glad när logopeden sa att Mich inte behöver förljas upp mer. Hennes tal har gjort STORA framsteg. OM det behövdes, om vi som föräldrar, tycker att det inte går framåt eller är något vi anser Mich har svårt för skulle vi höra av oss innan 1a januari 2010. Hon är så duktig och har kämpat så min lilla sessa.

Väl hemma åt vi varma mackor och O'boy. Gav "TinTin" välling och iväg till faster Elvira.

Elvira hade gjort en sån god tårta, å inte för att tala om min svärmors goda bullar. Mmmm.... Tack för fikat och grattis gumman. Hoppas du gillar parfymen. =)

Qimberlie och Michelle fick massa kläder av Jenny som Freja och Alicia vuxit ur. Tack, dom var jätte fina! Qim ville manikenga för mig när jag tog fram alla kläder. Så söt. =)

Vad bortskämd jag är för ett par dagar sedan fick Niqole massa kläder av kusin Fidelie också. Jag behöver knappt handla. =)

När vi kom hem var inte barnen vakna länge. Dom somnade som små stockar. Trawiz har slutat helt med flaska nu, han vill inte ha sin nyponsoppa och inte gnäller han efter välling heller. Skönt! Han börjar bli stor nu mammas lilla kotte. Han har så mycket spring i benen och han är aldrig stilla. =)

Vi tittade på Grey's anatomy. Vilket slut! Jag längtar till höst tills man får se vad som händer. Det är väl det som är meningen att man ska gå nyfiken hela sommaren. =) Det finns 2 program i veckan: desperata hemmafruar och Gray's anatomy, som jag INTE missar, annars är jag ingen TV-människa.

Nej nu måste jag gå och hjälpa min älskling och bygga ihop byrån. Han har så ont i ryggen stackarn och inte ska han behöva göra det själv. =) Vi skulle vänta tills badrummet var klart, men hur lätt är det?! Inte alls! =)

Jag har redan flyttat in skötbordet i tvättstugan och rivit ur allt i badrums skåpet. Det ska bort!!!

Ha det bra.

KRAM!

Tack för presentkorten!

Tänkte skriva lite om dom två senaste dagarna och om mötena med mina barn, dom små liven fyller 7 den 4e juli och firas med hela USA, det är ju national dag i USA då.

I tisdags hade jag bestämt träff med barnens fröknar för att överlämna en liten semestergåva, för att visa min uppskattning över det dom gjort det gångna läsåret i förskolan.

Jag kom dit strax före kl.10, pratade lite med fröknarna först och överlämnade presenterna, vilket uppskattades.

Efter det hittade jag inte helt otippat min dotter vid pysselbordet, hon höll på att göra ett sommarkort till mig, så gulligt.

Här fick jag första tårarna i ögonen.

Jag kramade om henne och sa att hon var det finaste som finns, pappas lilla prinsessa.

Sonen kom springandes då han fick höra att jag kommit på besök, han ville visa mig en legobil han byggt, då kom 2a uppsättningen med tårar.

Jag klappade om grabben och sa att jag saknat honom, då frågade han om jag skulle vara kvar länge, jag svarade att jag är kvar så länge som ni vill, hela dan svarade han då vilket värmde så jag åter igen hade svårt att hålla tillbaka tårarna.

En av fröknarna kom och frågade om jag ville följa med och äta med barnen, jag svarade att visst om barnen vill så och visst ville dom det till min stora förtjusning.

Jag höll min dotter i handen när vi gick till matsalen, grabben gick med en kompis framför.

Vi blev bjudna på kycklingschnitzel, ris och currysås, jätte gott. Tack igen.

Jag fick sitta bredvid min dotter och mittemot sonen.

Efter maten gick grabben och jag ut i skogen, han ville visa mig en myrstack, vi var ute i skogen hela rasten.

När det sen ringde in satte jag mig med min dotter och ritade, vilket hon alltid har tyckt om och varit duktig på, en riktig liten konstnär.

Efter en lång ritstund kom grabben och frågade om inte jag ville följa med ut, vi gick ut och spelade lite boll med två andra pojkar, sen gungade vi lite och han klättrade som en liten apa i gungställningen, precis som jag var som barn, mer högt än lågt.

Tyvärr gick dagen allt för fort och innan jag visste ordet av så hade deras mamma hämtat dom kl.14, dock fick jag tillbringa över 4 timmar med dom vilket är mer än jag fått på länge.

Väl hemma åt vi lite mat och jag fick en sån fruktansvärd migrän, jag gick och la mig för att vila en stund vid 16 snåret, vaknade upp strax före kl.19 F*N jag hade lovat barnen att ringa kl.18 vilket deras mamma inte var sen med att påpeka via ett sms, jag försökte förklara men det var nog som att hälla vatten på en gås. Gissa om jag hade dåligt samvete!

Jag kan nog tycka att istället för att vänta för att kunna slänga det i mitt ansikte så kunde hon ha låtit dom ringa, men vad hade det varit för roligt med det?

Onsdag morgon och skolavslutning, packat i kyrkan så vi fick stå längst bak, lillkillen kräktes ju naturligtvis, som tur var kom kyrkovärden förbi precis så vi fick papper.

Rätt som det var i bedrövelsen, inget hade ju direkt gått smärtfritt på morgonen och så regnade det, tittade en liten lintott upp på andra raden och vinkade glatt, den glädjen och värmen jag såg i den blicken. Priceless!

Han knuffade på sin syster som också hon tittade upp med samma varma blick och vinkade. F*n vad jag saknar mina barn!

Efter att alla barnen sjungit och uppträtt klart hände något märkligt. Vi gick ut och väntade nedanför trappen, vi hade med var sin påse med lite smått och gott i, grabben kommer ut på trappen och söker med blicken, jag möter den och vinkar, han vinkar försiktigt tillbaka och vänder sig oroligt om. Jag ropar på honom och vinkar honom till mig, ger honom sin påse och en bamse kram, i samma stund kommer syster, mamma och mormor ut, jag vinkar till henne för att även hon skall komma till mig, jag kan ha fel men det verkade som om mormor försökte distrahera henne, dock fick jag ta en snabb kram av henne också och tala om att jag inte kunde följa med till förskolan på fika, jag hade tid till läkaren som jag fick skynda mig till.

Jag fällde en tår eller två på vägen till bilen, om det var glädje tårar, tårar för att jag inte får träffa mina barn i den utsträckning jag vill, om det var sorgsna tårar för att allt är som det är eller en blandning ska jag låta vara osagt.

På kvällen skickade jag ett sms och frågade om barnen ville prata, hon svarade att hon jobbade och att flickan var hos mormor.

Jag ringer då upp grabbens styvfar och ber att få prata med honom vilket jag också får. Han frågade varför jag inte ringde i går och varför jag inte följde med till förskolan efter avslutningen, jag förklarade och det lät som om han förstod. Det är inte lätt att vara liten.

Summa sumarium blir i alla fall att hur matcho eller tuff man än må vara, när det kommer till ens barn som ryckts ifrån en så gråter man som en liten flicka vars hamster har dött. Vuxna män får också gråta.

Det får bli veckans ord att bära med sig.

Peace out./B.