Niqoles goda negerbollar och Niqoles och Qimberlies goda mums-mums! Blir du sugen?! Kom förbi någon dag så sätter vi på kaffehurran. =)

Hon gillade rullen. Kladdet var givet. Tur så städar mamma. =)

I dag har vi haft en underbart mysig dag!

Björn har bakat kakor (som egentigen var till Cajsas och Samuels kalas, men ja, som alla kanske vet har det inte blivit av ÄN.)

Mina favvo kakor DRÖMMAR! Åååå dom var så goda. Jag kommer aldrig mer köpa en kaka igen, jag vill ha min mans!

Nu har du breddat dina tallanger och snart är du en av dom desperata hemmafruarna min älskling. =) Ha haaa!

Mamma min och lillebror kom upp, givetvis lämnade dom "tillbaka" Michelle också, även om mamma hade kunnat haft henne kvar en vecka eller två. =)

Dom hade haft så mysigt. Kenny tyckte hon var lugn. Han killar inte stojj och stimm så värst. =)

Mich var glad över att få åka Taxi med mormor hem.

Kenny sprang som ett barn ut till studsmattan och hoppade med flickorna. Tror han får komma upp lite oftare så han får bättre kondis. =)

Niqole gjorde negerbollar. (man får ju säga vitlök så...)

Vi fikade med mums-mums, drömmar och negerbollar. Mmmmm!

Eftersom att Kenny var här vart det mat från pizzan. Han kan inte vara här om han inte får mat från virsbopizzan. =)

Barnen delade på en kebabrulle. Dom tyckte det var kul när vitsåsen rann ner för armarna, det tyckte inte mamma. =/ Jag är lite "allergisk" mot kladd.

Precis när vi skulle till och äta kom flickornas pappa och ville krama på dom. Han hade med sig varsin tablettask. Det uppskattade barnen, dom tacka så mycket T. Niqole ville skicka med sin far lite fika hem. Givetvis plockade jag ihop så att det räckte åt hela familjen, får en måste alla ha. Hoppas det smaka. ;) Hoppas Cajsa och Samuel gillade Björns kakor som han bakat med kärlek till sina små!

Trawiz åt lite pizza med Björn, han har inte ätit så bra som han gjorde på länge. Qimberlie ville knappt peta i maten.

Barnen somnade tidigt i kväll, 7 ca. Alla somnade på 2 röda. Quentin har både sovit och ätit lite bättre i dag, tror en tand kommer fram i morgon på honom. Stackars liten, måste göra ont! =(

Jag och Björn satte oss för att glo på dumburken.

Det "brummade" lite härligt ute och jag sprang för att rycka ur modemet. Tvn slocka en stund. Jag tittade på Björn och han log med ett nöjt flin, ja, åskan var ett faktum. Vi gick ut på altanen för att känna lukten av regnet och se alla vackra blixtar och höra det mysiga mullret bättre. Det small och dåna. Fönsterrutorna skallrade och lamporna blinka. Det är så härligt!

Jag som är en fryslort gick in. Björn blev kvar länge. Jag trodde barnen skulle vakna speciellt Quentin som är lätt skrämd, vilket hör till hans ålder, men nej då, dom sov så gott. Snarkade nästan högre än vanligt. =)

Jag vart så trött i soffan. Det var längesen jag satt i soffan så tidigt. Men det är väl vädret!

Tack mormor och morbror för en mysig dag. Älskar er! =)

Nu ska jag gå och spela bowling med min underbara man!

Kram och sov gott!

Att vi har ett mycket tjafsigt liv har väl inte någon missat?!

Att vi har ett komplicerat familjeförhållande har väl ingen missat?!

Att vi gjorde att såkallat partnerbyte har väl ingen missat?!

Att det är mycket lögner och skitsnack om oss har väl ingen missat?!

Att det finns dom som vill göra skenet av att alltid göra rätt har väl ingen missat?!

Att det är många historier som inte stämmer överäns har väl ingen missat?!

Att jag och Björn gör allt för våra barn har väl ingen missat?!

Att jag och Björn värnar om våra barn och älskar dom över allt annat har väl ingen missat?!

Att jag och Björn är lyckligt gift har väl ingen missat?!

Att jag och Björn har laster som inte syns utåt kanske ni har missat?!

Att Björn kämpar för att FÅ träffa sina älskade barn kanske ni missat?!

Det är kanske mycket ni vet om oss samtidigt som det är LÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT i från hela historien. Jag är en person som egentligen vill vara anonym och bry mig om mig själv och min familj och skita i andra. Men det är svårt att i en liten by som denna. Bybor älskar att höra skvaller och föra det vidare. Tror så gott om allt det som når deras öron. Men ofta är historien lite förvrängd och inte HELT sanningsenlig. Därför har jag nu valt att hänga ut mitt liv så ni ska få reda på sanningen och inget annat. Dessa ord är mina egna om mitt eget liv!

Det finns någon som bloggar om "sitt liv" som det inte finns mycket sanning i tyvärr. Hur kan jag veta detta? Jo, självfallet för att jag råkar vara en del av det och ja, jag finns med på ett eller annat vis i dennes liv. TYVÄRR!

Vår familjesituation:

Jag och Björn har bara en liten början på något stort och vacket. På så kort tid har vi allt och det känns som om det varit Vi hela livet. Det är rätt så fashinerande!

Vi träffades 2007. Björn är 12 år äldre än mig så vi har aldrig haft "gemensamma" vänner eller kommit varandra nära tidigare i livet. Inte förän vi blev vänner genom min förre detta man. Dom jobbade ihop och började umgås på fritiden. Björn hade en fru sedan långt tillbaka, sena tonåren närmare bestämmt. Vi alla umgicks flitigt och vi var mycket goda vänner. Vi gjorde det mesta tillsammans.

I augusti 2007 var vi på semester tillsammans och vi fortsatte ha en tight relation när vi kom hem. En dag säger min dåvarande man att han vill skiljas. Jag vart chockad. Vad hade jag gjort? Vad var det jag inte gjort? Varför? Helt plötsligt?

Det var den 13e närmare bestämmt. Han ville inte vara hemma längre och "flyttade" hem till våra vänner. Jag ville prata med min man och var mycket förvirrad. Jag pratade med min väninna och hon trodde att det var bäst att vänta lite då allt var så färskt. Hon var ju min vän så givetvis gjorde jag som hon föreslog. Det var långa dagar och långa nätter av fundringar.

Den 15 augusti skulle jag och väninnan åka in till en piercingstudio i V-ås och pierca oss. Hon avbokade och ville åka ensam då hon skulle träffa sin brorsdotter. Jag hade glömt min plånbok i hennes bil och hon skulle komma förbi med den efter jobbet. Jag var då hemma hos min mor och mycket riktigt så kom hon. Stressad! Hon var stressad för att min man hade blivit avsläppt av henne vid skolan i Ramnäs och väntade på henne igen.

Jag skyndade iväg till V-ås. Min mor hade hand om flickorna. (Trawiz väntade jag). När jag satt där och väntade på min tur så kom min väninna upp ur källaren, men MIN man. Jag kom på dom på en hemlig dejt.

Den kvällen ändrade våra liv katastrofalt.

Min man kom aldrig mer hem. Han flyttade hem till henne och Björn var tvungen att "fly" hemifrån då han inte orkade se sin fru gulla med min man. INGEN av oss hade skrivit på äktenskapsillnads papprena än men dom hade redan inlett ett förhållande.

Nu i efterhand undra jag i hur länge dom gått bakom ryggen på oss?! Det började redan när pappan var pappaledig med Qimberlie. Varför var jag så blind? Varför var jag så godtrogen?

I september flyttade våra föredettingar till en egen lägenhet. Då fick Björn tillbaka sin bostad som han varit på flykt ifrån i ca 1 1/2 månad. Han bodde i stugan, hos mig någon natt och även hans lillebror någon natt. Men mest var han i sin mormors gamla stuga, utan el, utan vatten. Tur att det var sommar och att det gick att vara där. Hemskt att bli utknuffad ur sitt eget hem.

Björn flyttade tillbaka till huset. Om man nu kan kalla det ett hus. Vill inte gå in på alla detaljer men det var TOMT, en säng och ett bord han ärvt av sin mormor fanns kvar samt hans barns sängar. ALLT var rensat. I skåpen stod tre tallrikar, tre glas, två temuggar. Det som även var kvar av hans "liv" var katt- och hundavföring och urin. Huset var ÄCKLIG och Björn kunde inte vara där. Jag åkte hem till mitt hus som jag fick på halsen då min man stack. Jag plockade ihop en massa saker så Björn kunde klara sig och framför allt STÄDA grisboet. Han fick även ett badlakan av mig så han hade något att torka sig på efter en dusch!

Efter ett par dagar var huset fint igen och jag hade fixat lite gardiner åt honom och det var ett hem igen. Min storebror gav Björn bla en soffa så han hade något att sitta i. Hur kan man göra så mot någon man älskat hela sitt vuxna liv?!

Björn och jag tänkte nu kan vi vara vänner och vara lyckliga trots vi är skilda. Men detta var bara början till ett helvete.

Min man ville då att jag skulle göra abort. Jag vägrade. Varför då? Vi hade ju tre flickor och en till spelar väl ingen roll. Skulle han kanske tänkt på lite tidigare?! Det var många hot om att sparka och slå i magen för att jag skulle mista barnet. Dessa hot kom även från min fd väninna. (SMS bevis finns).

Ekonomin var kast och jag hade inte råd att bo kvar. Jag och Björn träffades dagligen och han hjälpte mig med barnen när jag jobbade sena kvällar. Det blev kärlek och jag vet inte hur länge jag försökte intala mig att det "bara" var vänskap. Jag vart tvungen att säga upp mig då jag inte kunde jobba kvällar och helger längre då pappan inte fanns för sina barn längre.

I dec 2007 tog min far över huset vi hade och flyttade in. Jag och Björn blev då sambo. (Huset gick inte att sälja då det var mögelskadat och förstört. Vi var dumma från första början över att köpa detta hus som stått tomt i över 5 år. Inte konstigt att någon inte ville ha det. Vi rustade mycket men det ända rätta hade tyvärr varit att elda upp och bygga nytt. Huset kommer ALDRIG bli helt sanerat.)

Hela december var en helvetes månad med många konstiga turer.

I januari fick jag en blödning och jag vart inlagt på förlossningen. Jag provade ringa pappan och jag fick inte tag i honom. Han hade ju hela graviditeten sagt att han inte ville vara med på förlossningen och han var aldrig med på MVC och inte heller ultraljudet.

Jag provade flera gånger och hans mobil var avstängd. Jag kom då på att det var samma dag hans sambo skulle göra abort. Jag vet det eftersom hon tidigare bad Björn ta hand om deras barn och var NOGA med att tala om varför. (SMS bevis finns).

Jag blev liggandes på förlossningen med smärtor i magen som inte var av denna värld. Jag blev den 5 januari sövd och min son föddes med akutsnitt kl 12.12 Björn fanns där för både mig och Trawiz. Björn klippte hans navelsträng och satt med honom tills han fick komma upp till mig på uppvaket. När Björn kom upp berättade han att det var en gosse på 2050g och 43.5 cm. Han mådde bra men låg i kuvös med CPAP. Han är född i vecka 31. Jag ringde då till den biologiska pappan och han svarade inte. Jag ringde då till farmor och berättade allt. Jag ringde tillbaka till min fd man och han svarade. När jag samma dag låg med min son i famnen kom min fd man in. Han var in i 2 minuter, tittade på grabben. Han tog aldrig i honom.

Han strök med över kinden och gick. Han kom inte tillbaka. Jag ringde honom och talade om hur grabben mådde och att kan kunde komma eller ringa om han ville. Jag har ALDRIG förbjudit honom till att träffa sin son. Han har själv valt bort Trawiz.

Vi fick ett tungt besked då Trawiz har en skadad lunga. Han har bara en lungas kapacitet. Han kommer behövas poereras i framtiden med ju äldre han är ju bättre är det. Han har fått medicin sen han föddes mot RSvirus och vi har fått STARKA order på hur vi ska handskas med sjukdomar. Dessa sprutor får han en gång i månaden kostsar ca 14.000kr Tur att det finns högkostnadskort.

Han är dessutom allergisk mot djur och vi var tvugna att göra oss av med vår älskade Ida, våran vackra amstaff.

Detta finns bevis på från läkare att hans allergi är bevisad och detta intyg har pappan fått.

Trawiz är idag 19 månader och hans biologiska pappa har ALDRIG funnits för honom. Inte äns på dopet då han hade besöksförbud gentemot mig.

När min föredetta hämtar flickorna hälsar han inte äns på grabben. Nu dom 2 sista gångerna har han det samt vinkat åt honom. Trawiz vet inte att Björn inte är hans pappa. Trawiz tror givrtvis det då Björn har funnits för honom hela livet. Trawiz ser sin biologiska pappa som främling vilket inte är så konstigt. Han har själv valt bort grabben och det är hans förlust.

Vi var på möte på soc och där sa socionomen att OM han vill ha kontakt med grabben måste han börja försiktigt och träffa honom 10-15 minuter varje dag under ca 3 månaders tid innan man kan ta nästa steg då hans far är en total främling för honom. Dessutom är Trawiz blyg. Detta talade min fd man om att det går ju inte. Han kan ju inte hålla på så varje dag. Hans förlust.

Dessutom kommer Trawiz inte kunna vara där hemma då dom har huset fullt med djur.

Vi gör allt vi kan för att Trawiz INTE ska vara i kontakt med djur. Vi kan exempel bara hälsa på våra nära och kära när det är bra väder och vi kan vara UTE. Katt är värre än hund. Jag skulle göra vilja ha hund men min son är givetvis mitt liv så vi får stå över. Det gäller ALLA som har djur inte specifikt hans biologiska far som det påstås.

Vill ni veta något om oss eller permatur barn eller Trawiz lunga, fråga gärna.

Vi är mycket öppna och ärliga om vårat liv.

Det är svårt att bo i ett litet samhälle med falska rykten och mycket skitsnack.

Nu har ni fått sanningen och inget annat. Bedöm själv vad du anser vara rätt?!

Ha en bra dag!

Kram.