Vad ska man säga?

Att min yngsta dotter är en pajas vet nog alla. =)

Hon älskar när hon har allas blickar på sig och hon vill gärna att man skrattar åt henne.

Om inte hon kommer jobba som clown eller komiker så vet inte jag!

Så här gör man tyligen med godispåsen när den är slut. =D

Trawiz äter klubba i faster Elviras knä.

Trawiz ÄLSKAR Elvira. Hon är nog hans första kärlek. =)

Förutom mamma så klart. =)

Så fort han ser henne lämnar han henne inte. =)

Ingen missade tårta och fika. =)

Lilleman var med ett tag innan John Blud kallade. =)

Min lille bus-fis! =)

Han var så stolt över att få ha en skjorta med flammor på, dessutom hade han fått den av kusin Liam. =)

Han är en lins-lus, min son. =)

Tuppkam är givet om ni frågar pappa Björn. =)

Deda och Trawiz äter tårta. MUMS!

Eftersom att min far är från forna jugoslavien (han kom till sverige under spädbarnstiden) säger min barn deda, det betyder givetvis morfar/farfar.

Om någon frågar mina barn vem deras morfar är svarar dom att dom inte har någon. Dom föstår inte vad morfar har för betydelse, dom har en DEDA!

Jag kan inte påstå att jag känner mina "juggo-rötter" speciellt idag men att barnen skulle säga morfar till min pappa känns onaturligt och fel.

Där emot när min baba och deda levde kände jag mig 50% svensk och 50% jugoslav.

I dag använder jag inte det jugoslavska språket på samma sätt, där emot kan jag ge svar till mina barn om dom frågar vad det heter på "deda-språk".

Så språket finns väl kvar i bakhuvudet.

Jag anser mig själv idag vara 100% svensk, jag lever som en svenne och har inga jugoslaviska traditioner.

Men att deda är deda, det är självklart.

Även Cajsa och Samuel säger deda. =)

Tuva, Freja och Alicia åker kana.

Faster Jenny tittar helst på. =)

Barnen lekte alla så fint. INGEN grät eller var utanför.

Dom små står vid grinden och vill vara med dom stora.

Med anledning till pärlor och annat smått, finns det en grind. =)

Att våra mammor dras mot varann som magneter kan man se fast man är blind. =)

Dom kacklar värre än hönsen i höns-gården. =)

Kul tycker jag och Björn!