I morse gick jag upp tidigt för att fixa barnens tårtor, jag var för trött för att orka igår. =)

Vi hade en mysig morgon. Björn var nervös för han var inte säker på att barnen skulle få komma. Han tror på det han ser.

Halv 2 hämtade Björn barnen. Mina små väntade ivrigt. Dom stod i fönstret och titta från det Björn backade ut tills han kom tillbaka.

YYYYYIIIIIIIPPPPPPPPPPPIIIIIIIIIIEEEEEEEEEEE, i bilen satt barnen!!!!

Samuel kom in först.

Hallå, skrek han så det dåna. Det var så han överröstade åskan som mullrade över hus taket. =) Han sprang fram till mig och jag fick en varm och hård kram. Jag vart sssssssåååååååå glad. Jag grattade honom och viskade i hans öra att jag saknar honom och älskar honom.

Sen sprang han in på sitt rum och fram med sina leksaker.

Efter kom Cajsa, även hon gav mig en varm kram.

Jag viskade även i hennes öra att jag saknar och älskar henne.

Sen försvann hon direkt till Quentin.

Jag kände hur tårarna brände i mina ögon. Det var så skönt att ha dom hemma, att få prata med dom och krama på dom.

Det värmde och se att barnen saknat sin lillebror.

Björn gick direkt in för att leka med barnen.

Efter en stund hämtade jag alla mina älsklingar och frågade barnen om dom skulle öppna sina paket innan kalaset. Visst ville dom det! =)

Cajsa frågade varför Samel ALLTID får störst. Men då så jag till henne att Samuel fick ett stort och hon många små, då log hon mot mig.

Samuel vart jääääätte glad över sin radiostyda bil på nästan en meter, en svart och grå F1.

Cajsa blev glad över hennes pet shop-planch, en rosa kudde som det stod princess på, pyssel och givetvis en pet shop panda.

Barnen fick även en dag med oss på parken zoo innan skolan börjar. Dom vart jätte glada och frågade om Niqole och Michelle skulle med, givetvis åker vi ALLA!

Sen kom alla nära och kära. Barnen lekte och hade så kul. Lugnt och låg ljudnivå var det med.

När vi skulle fika var det för många tjejer i köket tyckte Samuel och Cajsa var lite blyg för Kenny så dom ville inte blåsa ut ljusen när alla såg.

Dom ville inte heller att alla skulle sjunga, det var pinsamt! =)

Lätt fixat! Jag tog kameran och Björn satte sig på golvet med sina barn och höll i tårtorna. Barnen tyckte mycket om sina tårtor jag gjort åt dom, Cajsa fick en Hello Kitty och Samuel en spinelmannen.

Sen ville dom ta kort med Björn. Han vart jätte glad! Då frågade Samuel efter Quentin. Åååå det värmer så när dom minns och tänker på sin bror.

Samuel ville hålla honom, Cajsa med, så det blev två kort. =)

Barnen ville alla ha "pic-nic" i rummet. Risken att det skulle spillas och kladdas var väl ca 1000 på en 1-10 skala men vad gör det?! Jag kan ju städa!

Sagt och gjort dom kalasade i bomb-ner-slaget. =)

Flickorna gick ut och hoppade på studsmattan, alla våra döttrar samt kusinen Fidelie. Liam och Samuel lekte med en laserpistol som han fick av Liam och Fiddis. Det är helt sjukt vad det finns. Liam körde med bilar och Samuel sköt. Den funkade med! Sen sprang Samuel i hallen och Uffe sköt på honom för att se hur fort han sprang. =)

Dom fick jätte fina paket av alla!

Barnen tacka sssssssåååååååå mycket!

Barnen ville stanna länge så Björn skickade ett SMS till barnens mor och frågade om dom fick stanna en timme till men det fick dom inte. Men hursomhelst är vi jätte glada över att dom fick komma och att dom fick ha ett riktigt kalas hos oss. (Som i dom flesta fall är självklart.)

Barnen ville inte hem, men som sagt som var tvugna. Dom tackade alla och sa att dom var jätte nöjda. Samuel sa att han gillade min tårta. Det var kul!

Björn hann/ville inte fika. Han ville lägga tiden på barnen!

Tack alla för ett jätte mysigt kalas!

Tack till: Barbro, Lasse, Jimmie, Elvira, Jenny, Ronny, Freja, Alicia, Tessan, Rikard, Tuva, Nonna, Deda, Kenny, Uffe, Jaana, Fidelie och Liam.

Björn ber om ursäkt för att han inte var så social men som sagt han ville ge sina barn så mycket han kunde och såg bara dom. =)

Ni förstår ju varför.

Niqole följde med Fidelie och Liam hem. Det var första gången. När Niqole frågade mig sa jag: nej, du ska till pappa i morgon.

Hon vart jätte ledsen!

Jag ringde då till hennes pappa för att försäkra mig om att han skulle träffa flickorna. Med tanke på att dom skulle åka ut med vagnen. Över en natt och vara hemma till lunch tyckte jag inte lät rätt.

Men jo, han skulle ha flickorna. Jag pratade med honom och förklarade och han sa att det absolut inte var någon fara och att hon kunde åka med kusinerna.

Jag försökte prata med Niqole igen eftersom att är det umgänge så ska det inte vara något som rubbar det. Pappa-dag är söndagar och inget annat!

Men hon grät och bad om att få ringa pappa själv vilket hon gjorde.

Så nu är hon i Ramnäs hos kusinerna.

När jag pratade med Niqole i telefonen var hon glad. Dom hade ätit gott, lekt och haft mysigt så det var då dax för chips och film i bio-rummet. Dom skulle ha pyamas-party. =)

Det är så underbart att ha den syskonrelationen som jag och mina bröder har, samt att kusinerna är tighta.

Mina 2 sessor som är kvar hemma samt gossarna sover så gott.

Dom leker nog än i drömmarna. =)

Må så gott och sov gott.

Hoppas ni är nöjda och glada Cajsa och Samuel, det var iallafall det ni sa när ni skulle hem. =)

Tessan, tänker på er i natt. ;)

Kram!

I dag har vi haft en bra dag!

Vi hade en lugn förmiddag.

På eftermiddagen fick vi besök av Tuva, Tessan och Rikard. Det var läääääääääängesen. Det var trevligt. Tack för att ni kom. =)

Björn har svävat som på moln i kväll. När han ringde för att pratat med sina älskade barn frågade Samuel om dom fick komma hit i morgon. Det fick dom! Björn sprang till Ica för att handla ingredienser till tårtorna och lite annat gott-gott. Givetvis fanns det inte mjölkfri grädde. Han vågade inte chansa och ta laktosfritt då Cajsa är JÄTTE känlig. Då började jag ringa runt till Konsum i Ramnäs och Willys och se om dom hade. Ingenting hade dom! Efter lite SMS kontakt med barnens mor så talade hon om att laktosfritt funkar. Kl var nu 20.02 och Konsum stängde 20.00 Jag chansade att ringa då jag visste att mammas gamla väninna jobbade. Jag frågade om hon ville vara snäll och köpa med sig grädde och lämna av det hos mamma. Det var hon snäll och gjorde. Björn hoppa in i bilen och fort i väg till Ramnäs. Slutet gott, allting gott! =)

Jag och Björn har bakat i kväll igen. Björn gjorde mjölkfria kakor till Cajsa och jag har gjort rosa och gröna mums-mums till barnen. Hoppas dom gillar det! =) I morgon ska jag fixa barnens tårtor. Givetvis får dom varsin!

Nu ska vi sova!

God natt!

Efter att snokat runt och läst refererade bloggar känner jag mig ganska matt, har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva.

X gör si, X gör så, X har gjort det, det, det, ditten och datten.

Alla ni där ute som läser vill nog att jag ska skriva så det osar svavel, men är det rätt väg att gå?

Jag har i och för sig försökt gå rätt väg hitintills men vart har det lett mig?

Jag har nog stannat vid ett 20tal fyrvägskorsningar och undrat vilken väg jag skall ta, valt och hamnat i en återvändsgränd.

Man snackar om rättigheter, i det här landet har man inga rättigheter som pappa, bara skyldigheter, som t.ex att betala underhåll, men när det gäller att få hjälp från myndigheter att träffa sina barn så vet jag inte vart rättigheterna tog vägen.

Inte för att jag vill påstå att jag har en rättighet till att få träffa mina barn, det har jag inte men därimot så har barnen rätt till båda sina föräldrar, dom har inte valt att ha det så här.

Man ska sopa rent framför egen dörr först sägs det och jag kan väl inte direkt sticka ut hakan och hävda att jag alltid har gjort rätt i denna turbulenta tillvaro jag levt i under det senaste 2 åren.

Men att gång på gång få höra en massa lögner och rent förtal gör att man tappar omdömet i vissa situationer, vilket oavkortat leder till felbedömningar.

Vilka blir då lidande av att man tappar omdömet och fattar fel beslut, jo självklart barnen, alltid i slutändan så är det barnen.

Med facit i hand så skulle man kanske ha aggerat annorlunda i flertalet situationer men det är lätt att vara efterklok.

Frågorna rullar i huvudet innan man skall till att somna som bilderna från en gammal svart/vit film, skulle jag ha gjort så istället osv.

Skulle jag gått på barnkalas istället för att som vilken riktig pappa som helst, ordna ett eget kalas till sina barn? Skulle inte tro det, kalas skall dom få om det nu blir i morgon eller nästa vecka så skall dom få ett riktigt kalas av pappa.

Skulle jag ha låtit bli att kontakta polis och det sociala efter att hört vad barnen sagt? Inte kom det något positivt ur det i alla fall men som orolig förälder så måste man undersöka sådant.

Nu ska jag passa på att ge Er något att fundera på under dagen: Hur kan det komma sig att det påstås att barnen är rädda för mig och över att komma hem när det jag sa till dom var att dom skulle få sova över här en natt? Jag sa aldrig att jag skulle ta dom från sin mamma eller något annat förutom att dom skulle få sova över en natt, vilket båda blev överlyckliga över för den delen. Lägg ihop 1+1 och tala om för mig vad svaret blir.

Skulle jag ha blundat då det prasslades bakom ryggen på mig? Första gången gjorde jag det och jag har blundat för mycket i mina dagar men i det läget var det dags att sätta ner foten. Jag lämnade hemmet, meddelade att jag ville skiljas och där kan vi lämna den historien.

Nu skall jag lägga mig och titta på en svart/vit repris.

Ta hand om er.

Peace out./B.

I dag har vi haft en riktig slappar dag!

Björn har bakat kakor i dag igen. Vet inte vad det är, men han är så huslig min man. Han tycker om att göra saker som han får uppskattning för.

Älskling du VET att jag uppskattar allt du gör, du är det underbaraste som finns! =)

Först bakade han choklad-drömmar och senare mot kvällningen kolakakor. Flickorna var med honom och baka. Det var så underbart att se min man med mina tre döttrar baka och ha mysigt tillsammans. =)

Jag har bakat rosa mums-mums till Qimberlies kalas. Hon ville ha prinsess "dallerkakor" så visst fixade mamma det. Jag försöker göra allt mina barn ber mig om. Tyvärr kan jag inte ta ner stjärnorna åt dom. =)

(Jag gillar inte höjder.=) )

Jag har rensat lite papper i köket. F*n vad man kan spara skit. Hittade telekatalog från 2007.

Tvättat har jag också gjort. Tråkigt att behöva torka inne när det är sommar och man vill att dom varma vindarna ska torka tvätten. Men men sommaren kommer väl tillbaka... hoppas jag!

Björn och jag har passat på att spela lite roliga spel tillsammans medans flickorna tittade på film och gossarna sov.

Ikväll hände något oväntat. Jag ringde upp min svägerska Tessan. Vi har varit lite på kant med varanda i ca ett årstid. Björn har inte pratat med sin bror på ca 1 år! Men för allas skull så vill vi nu kunna prata igen. Inte ta upp vad som gick fel eller vems fel det var. Det finns bara EN sak Björn och jag vill ta upp och det gäller framtiden.

Jag bjöd över dom på fika och en pratstund i morgon och jag hoppas att dom inte har något för sig. =)

Björn saknar lilla Tuva.

Trawiz hade kissat igenom blöjan och HELA sängen. Jag har skurat den och skurat madrassen. Tyvärr hann den inte torka så han skulle få sova i Qimberlies säng i natt och hon skulle på låna Samuels säng. Men det funkade inte. Han kom upp 1000 gånger eller så lekte han. SUCK!

Jag rotade fram alla duntäcken och "gjorde" en mjuk madrass åt honom. När jag la honom somnade han på 1 sekund, han ville väl ha sin säng. =)

Alla sover utom Qimberlie. Hon somnade på soffan medans jag lagade mat. Det räcker tydligen för att bli nattuggla. =)

Nu ska jag försöka lägga henne sen ska vi titta på film.

Ha det gott!

KRAM!

Niqoles goda negerbollar och Niqoles och Qimberlies goda mums-mums! Blir du sugen?! Kom förbi någon dag så sätter vi på kaffehurran. =)

Hon gillade rullen. Kladdet var givet. Tur så städar mamma. =)

I dag har vi haft en underbart mysig dag!

Björn har bakat kakor (som egentigen var till Cajsas och Samuels kalas, men ja, som alla kanske vet har det inte blivit av ÄN.)

Mina favvo kakor DRÖMMAR! Åååå dom var så goda. Jag kommer aldrig mer köpa en kaka igen, jag vill ha min mans!

Nu har du breddat dina tallanger och snart är du en av dom desperata hemmafruarna min älskling. =) Ha haaa!

Mamma min och lillebror kom upp, givetvis lämnade dom "tillbaka" Michelle också, även om mamma hade kunnat haft henne kvar en vecka eller två. =)

Dom hade haft så mysigt. Kenny tyckte hon var lugn. Han killar inte stojj och stimm så värst. =)

Mich var glad över att få åka Taxi med mormor hem.

Kenny sprang som ett barn ut till studsmattan och hoppade med flickorna. Tror han får komma upp lite oftare så han får bättre kondis. =)

Niqole gjorde negerbollar. (man får ju säga vitlök så...)

Vi fikade med mums-mums, drömmar och negerbollar. Mmmmm!

Eftersom att Kenny var här vart det mat från pizzan. Han kan inte vara här om han inte får mat från virsbopizzan. =)

Barnen delade på en kebabrulle. Dom tyckte det var kul när vitsåsen rann ner för armarna, det tyckte inte mamma. =/ Jag är lite "allergisk" mot kladd.

Precis när vi skulle till och äta kom flickornas pappa och ville krama på dom. Han hade med sig varsin tablettask. Det uppskattade barnen, dom tacka så mycket T. Niqole ville skicka med sin far lite fika hem. Givetvis plockade jag ihop så att det räckte åt hela familjen, får en måste alla ha. Hoppas det smaka. ;) Hoppas Cajsa och Samuel gillade Björns kakor som han bakat med kärlek till sina små!

Trawiz åt lite pizza med Björn, han har inte ätit så bra som han gjorde på länge. Qimberlie ville knappt peta i maten.

Barnen somnade tidigt i kväll, 7 ca. Alla somnade på 2 röda. Quentin har både sovit och ätit lite bättre i dag, tror en tand kommer fram i morgon på honom. Stackars liten, måste göra ont! =(

Jag och Björn satte oss för att glo på dumburken.

Det "brummade" lite härligt ute och jag sprang för att rycka ur modemet. Tvn slocka en stund. Jag tittade på Björn och han log med ett nöjt flin, ja, åskan var ett faktum. Vi gick ut på altanen för att känna lukten av regnet och se alla vackra blixtar och höra det mysiga mullret bättre. Det small och dåna. Fönsterrutorna skallrade och lamporna blinka. Det är så härligt!

Jag som är en fryslort gick in. Björn blev kvar länge. Jag trodde barnen skulle vakna speciellt Quentin som är lätt skrämd, vilket hör till hans ålder, men nej då, dom sov så gott. Snarkade nästan högre än vanligt. =)

Jag vart så trött i soffan. Det var längesen jag satt i soffan så tidigt. Men det är väl vädret!

Tack mormor och morbror för en mysig dag. Älskar er! =)

Nu ska jag gå och spela bowling med min underbara man!

Kram och sov gott!

Att vi har ett mycket tjafsigt liv har väl inte någon missat?!

Att vi har ett komplicerat familjeförhållande har väl ingen missat?!

Att vi gjorde att såkallat partnerbyte har väl ingen missat?!

Att det är mycket lögner och skitsnack om oss har väl ingen missat?!

Att det finns dom som vill göra skenet av att alltid göra rätt har väl ingen missat?!

Att det är många historier som inte stämmer överäns har väl ingen missat?!

Att jag och Björn gör allt för våra barn har väl ingen missat?!

Att jag och Björn värnar om våra barn och älskar dom över allt annat har väl ingen missat?!

Att jag och Björn är lyckligt gift har väl ingen missat?!

Att jag och Björn har laster som inte syns utåt kanske ni har missat?!

Att Björn kämpar för att FÅ träffa sina älskade barn kanske ni missat?!

Det är kanske mycket ni vet om oss samtidigt som det är LÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT i från hela historien. Jag är en person som egentligen vill vara anonym och bry mig om mig själv och min familj och skita i andra. Men det är svårt att i en liten by som denna. Bybor älskar att höra skvaller och föra det vidare. Tror så gott om allt det som når deras öron. Men ofta är historien lite förvrängd och inte HELT sanningsenlig. Därför har jag nu valt att hänga ut mitt liv så ni ska få reda på sanningen och inget annat. Dessa ord är mina egna om mitt eget liv!

Det finns någon som bloggar om "sitt liv" som det inte finns mycket sanning i tyvärr. Hur kan jag veta detta? Jo, självfallet för att jag råkar vara en del av det och ja, jag finns med på ett eller annat vis i dennes liv. TYVÄRR!

Vår familjesituation:

Jag och Björn har bara en liten början på något stort och vacket. På så kort tid har vi allt och det känns som om det varit Vi hela livet. Det är rätt så fashinerande!

Vi träffades 2007. Björn är 12 år äldre än mig så vi har aldrig haft "gemensamma" vänner eller kommit varandra nära tidigare i livet. Inte förän vi blev vänner genom min förre detta man. Dom jobbade ihop och började umgås på fritiden. Björn hade en fru sedan långt tillbaka, sena tonåren närmare bestämmt. Vi alla umgicks flitigt och vi var mycket goda vänner. Vi gjorde det mesta tillsammans.

I augusti 2007 var vi på semester tillsammans och vi fortsatte ha en tight relation när vi kom hem. En dag säger min dåvarande man att han vill skiljas. Jag vart chockad. Vad hade jag gjort? Vad var det jag inte gjort? Varför? Helt plötsligt?

Det var den 13e närmare bestämmt. Han ville inte vara hemma längre och "flyttade" hem till våra vänner. Jag ville prata med min man och var mycket förvirrad. Jag pratade med min väninna och hon trodde att det var bäst att vänta lite då allt var så färskt. Hon var ju min vän så givetvis gjorde jag som hon föreslog. Det var långa dagar och långa nätter av fundringar.

Den 15 augusti skulle jag och väninnan åka in till en piercingstudio i V-ås och pierca oss. Hon avbokade och ville åka ensam då hon skulle träffa sin brorsdotter. Jag hade glömt min plånbok i hennes bil och hon skulle komma förbi med den efter jobbet. Jag var då hemma hos min mor och mycket riktigt så kom hon. Stressad! Hon var stressad för att min man hade blivit avsläppt av henne vid skolan i Ramnäs och väntade på henne igen.

Jag skyndade iväg till V-ås. Min mor hade hand om flickorna. (Trawiz väntade jag). När jag satt där och väntade på min tur så kom min väninna upp ur källaren, men MIN man. Jag kom på dom på en hemlig dejt.

Den kvällen ändrade våra liv katastrofalt.

Min man kom aldrig mer hem. Han flyttade hem till henne och Björn var tvungen att "fly" hemifrån då han inte orkade se sin fru gulla med min man. INGEN av oss hade skrivit på äktenskapsillnads papprena än men dom hade redan inlett ett förhållande.

Nu i efterhand undra jag i hur länge dom gått bakom ryggen på oss?! Det började redan när pappan var pappaledig med Qimberlie. Varför var jag så blind? Varför var jag så godtrogen?

I september flyttade våra föredettingar till en egen lägenhet. Då fick Björn tillbaka sin bostad som han varit på flykt ifrån i ca 1 1/2 månad. Han bodde i stugan, hos mig någon natt och även hans lillebror någon natt. Men mest var han i sin mormors gamla stuga, utan el, utan vatten. Tur att det var sommar och att det gick att vara där. Hemskt att bli utknuffad ur sitt eget hem.

Björn flyttade tillbaka till huset. Om man nu kan kalla det ett hus. Vill inte gå in på alla detaljer men det var TOMT, en säng och ett bord han ärvt av sin mormor fanns kvar samt hans barns sängar. ALLT var rensat. I skåpen stod tre tallrikar, tre glas, två temuggar. Det som även var kvar av hans "liv" var katt- och hundavföring och urin. Huset var ÄCKLIG och Björn kunde inte vara där. Jag åkte hem till mitt hus som jag fick på halsen då min man stack. Jag plockade ihop en massa saker så Björn kunde klara sig och framför allt STÄDA grisboet. Han fick även ett badlakan av mig så han hade något att torka sig på efter en dusch!

Efter ett par dagar var huset fint igen och jag hade fixat lite gardiner åt honom och det var ett hem igen. Min storebror gav Björn bla en soffa så han hade något att sitta i. Hur kan man göra så mot någon man älskat hela sitt vuxna liv?!

Björn och jag tänkte nu kan vi vara vänner och vara lyckliga trots vi är skilda. Men detta var bara början till ett helvete.

Min man ville då att jag skulle göra abort. Jag vägrade. Varför då? Vi hade ju tre flickor och en till spelar väl ingen roll. Skulle han kanske tänkt på lite tidigare?! Det var många hot om att sparka och slå i magen för att jag skulle mista barnet. Dessa hot kom även från min fd väninna. (SMS bevis finns).

Ekonomin var kast och jag hade inte råd att bo kvar. Jag och Björn träffades dagligen och han hjälpte mig med barnen när jag jobbade sena kvällar. Det blev kärlek och jag vet inte hur länge jag försökte intala mig att det "bara" var vänskap. Jag vart tvungen att säga upp mig då jag inte kunde jobba kvällar och helger längre då pappan inte fanns för sina barn längre.

I dec 2007 tog min far över huset vi hade och flyttade in. Jag och Björn blev då sambo. (Huset gick inte att sälja då det var mögelskadat och förstört. Vi var dumma från första början över att köpa detta hus som stått tomt i över 5 år. Inte konstigt att någon inte ville ha det. Vi rustade mycket men det ända rätta hade tyvärr varit att elda upp och bygga nytt. Huset kommer ALDRIG bli helt sanerat.)

Hela december var en helvetes månad med många konstiga turer.

I januari fick jag en blödning och jag vart inlagt på förlossningen. Jag provade ringa pappan och jag fick inte tag i honom. Han hade ju hela graviditeten sagt att han inte ville vara med på förlossningen och han var aldrig med på MVC och inte heller ultraljudet.

Jag provade flera gånger och hans mobil var avstängd. Jag kom då på att det var samma dag hans sambo skulle göra abort. Jag vet det eftersom hon tidigare bad Björn ta hand om deras barn och var NOGA med att tala om varför. (SMS bevis finns).

Jag blev liggandes på förlossningen med smärtor i magen som inte var av denna värld. Jag blev den 5 januari sövd och min son föddes med akutsnitt kl 12.12 Björn fanns där för både mig och Trawiz. Björn klippte hans navelsträng och satt med honom tills han fick komma upp till mig på uppvaket. När Björn kom upp berättade han att det var en gosse på 2050g och 43.5 cm. Han mådde bra men låg i kuvös med CPAP. Han är född i vecka 31. Jag ringde då till den biologiska pappan och han svarade inte. Jag ringde då till farmor och berättade allt. Jag ringde tillbaka till min fd man och han svarade. När jag samma dag låg med min son i famnen kom min fd man in. Han var in i 2 minuter, tittade på grabben. Han tog aldrig i honom.

Han strök med över kinden och gick. Han kom inte tillbaka. Jag ringde honom och talade om hur grabben mådde och att kan kunde komma eller ringa om han ville. Jag har ALDRIG förbjudit honom till att träffa sin son. Han har själv valt bort Trawiz.

Vi fick ett tungt besked då Trawiz har en skadad lunga. Han har bara en lungas kapacitet. Han kommer behövas poereras i framtiden med ju äldre han är ju bättre är det. Han har fått medicin sen han föddes mot RSvirus och vi har fått STARKA order på hur vi ska handskas med sjukdomar. Dessa sprutor får han en gång i månaden kostsar ca 14.000kr Tur att det finns högkostnadskort.

Han är dessutom allergisk mot djur och vi var tvugna att göra oss av med vår älskade Ida, våran vackra amstaff.

Detta finns bevis på från läkare att hans allergi är bevisad och detta intyg har pappan fått.

Trawiz är idag 19 månader och hans biologiska pappa har ALDRIG funnits för honom. Inte äns på dopet då han hade besöksförbud gentemot mig.

När min föredetta hämtar flickorna hälsar han inte äns på grabben. Nu dom 2 sista gångerna har han det samt vinkat åt honom. Trawiz vet inte att Björn inte är hans pappa. Trawiz tror givrtvis det då Björn har funnits för honom hela livet. Trawiz ser sin biologiska pappa som främling vilket inte är så konstigt. Han har själv valt bort grabben och det är hans förlust.

Vi var på möte på soc och där sa socionomen att OM han vill ha kontakt med grabben måste han börja försiktigt och träffa honom 10-15 minuter varje dag under ca 3 månaders tid innan man kan ta nästa steg då hans far är en total främling för honom. Dessutom är Trawiz blyg. Detta talade min fd man om att det går ju inte. Han kan ju inte hålla på så varje dag. Hans förlust.

Dessutom kommer Trawiz inte kunna vara där hemma då dom har huset fullt med djur.

Vi gör allt vi kan för att Trawiz INTE ska vara i kontakt med djur. Vi kan exempel bara hälsa på våra nära och kära när det är bra väder och vi kan vara UTE. Katt är värre än hund. Jag skulle göra vilja ha hund men min son är givetvis mitt liv så vi får stå över. Det gäller ALLA som har djur inte specifikt hans biologiska far som det påstås.

Vill ni veta något om oss eller permatur barn eller Trawiz lunga, fråga gärna.

Vi är mycket öppna och ärliga om vårat liv.

Det är svårt att bo i ett litet samhälle med falska rykten och mycket skitsnack.

Nu har ni fått sanningen och inget annat. Bedöm själv vad du anser vara rätt?!

Ha en bra dag!

Kram.